Nästa bok på listan av de 5 böcker jag lånade hem från stadsbiblioteket är nu utläst. Denna gång är den det andra delen i Michael Grants serie Gone, nämligen Hunger. En 600 sidors bok som blev slukad på runt två dagar. Jag kunde, medan jag var mitt inne i denna bok, vara så inne i den att jag inte märkte att helt plötsligt hade tre timmar och 300 sidor bara flugit förbi.
Kort om handlingen i boken, som då bygger vidare på Gone (som jag skrev om här), är hur livet i the The FAYZ fortsätter. Men nu har Sam och de ansvariga stött på en massa problem; det största och mest brådskande problemet är mat. Maten har börjat ta slut och barn svälter, alla är desperat hungriga. Om nu det ändå bara var det enda problemet Sam måste försöka lösa, där är dock större och farligare problem som ligger precis runt hörnet, The Darkness är på väg att vakna till liv, och, den är hungrig.
Egentligen som jag nämnde i inlägget om Gone, så handlar det om en värld med människor under 15 års ålder, men trots det faktum att jag är äldre än så, så tycket jag inte att det verkar som om huvudkaraktärerna är små barn. I mina ögon har The FAYZ gjort så att de har behövt växa upp och helt plötsligt känns de som att de är i min ålder och inte en hög med barn.
Nu till delen av detta inlägg då jag bara vill skrika och rent gå loss, för hur FREAKING AWESOME ÄR INTE DENNA BOKSERIE! Oh, herregud! Jag vet inte riktigt hur jag ska försöka få fram i ord precis hur fast man är i dessa böcker, både Gone och Hunger. (Det kan nog nämnas nu att eftersom biblioteken inte har fortsättningarna som finns ute, så jag har igår panikbeställt de (MÅSTE HA, NU!). Allt jag kan säga till er som inte läst den, gör det. NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar