(A) Game of Thrones

Jag brukar förespråka att läsa böcker innan man ser eventuella filmatiseringar eller tv-serier baserade på dem, men när en vän klockan fyra på natten entusiastiskt skrev till mig och tipsade om A Game of Thrones av George R. R. Martin, som han höll på att läsa just då, kände jag att jag hade lite för mycket att läsa. När han då också skrev att "annars kan du vara lat och se den som tv-serie, jag hörde att en adaption nyss hade premiär", kände jag att det var ett bra tillfälle att vara lat, och bestämde mig helt enkelt för att se HBOs "filmatisering" (eller, ja, tv-serialisering, men det är lite jobbigt att säga...) istället. Det var ett bra val. (Bara att HBO var inblandade gjorde det sevärt. Showtime hade också fungerat!) Men det slutade med att jag läste boken också. Det var också ett bra val.

A Game of Thrones (boken), eller Game of Thrones, som tv-serien av någon anledning har fått som titel, utspelar sig i det fiktiva, medeltida landet The Seven Kingdoms. Berättelsen är en skog av karaktärer och intriger, som tar en bra stund att begripa, men när man väl börjar hänga med blir desto mer spännande. Ned Stark, som är väktare i norr, tvingas följa med kungen till huvudstaden och hovet för att bli kungen närmste man, efter att den förre närmste mannen dog. Ned vill mycket hellre stanna kvar där han är, men snart dras inte bara han, utan hela hans familj, in i intriger som rör hela landet. Samtidigt, i det närliggande landet som tillhör "Dothraki", hästfolket, är sonen till den tidigare kungen, som störtades och avrättades tillsammans med (nästan) hela hans familj, ute efter hämnd. Och som om det inte vore nog så har det varit en extra lång sommar, på nästan tio år (it doesn't make sense, I know), vilket betyder att en hård vinter är på väg, och det ryktas om att monster från skogarna i norr är på väg att vakna igen...

Som jag sa innan, är det väldigt svårt att hålla reda på alla karaktärer och hur de är släkt med varandra, vem som har mördat vem och så vidare. Det hjälpte inte att jag såg tv-serien först, utan subtitles, vilket gjorde att jag inte hade en aaaaning om vad de olika personerna hette. Dessutom tyckte jag att skådespelarna var alldeles för lika för att skilja dem åt, vilket egentligen var rätt bra eftersom att de skulle vara syskon (nu syftar jag, för er som har sett den, på Robb och Jon. Egentligen är det inte sååå lika, men i början var jag helt förvirrad över de två). Vidare fick man sällan karaktärerna ordentligt presenterade - det tog mig en bra stund att förstå vem som var kungen, att Cersei var drottningen, samt vilka som var deras barn. Men efter några avsnitt, när saker och ting tillslut började falla på plats, då blev det bättre! Spänningen steg, karaktärerna fick mer djup och intrigerna började verka mer begripliga! Och slutet på säsongen! Woohooo!! Man vill verkligen veta vad som kommer hända nu! Hur ska Arya, Neds yngsta dotter, klara sig? Och Sansa för den delen, hennes äldre syster, hon ligger nästan ännu mer risigt till!

Slutet på boken kändes inte riktigt lika bra. Egentligen var det ju ingen större skillnad i händelseförloppet, men ändå lyckades HBO få det att bli mer av ett "avslut", medan sista kapitlet kändes som... vilket kapitel som helst. Flera andra kapitel hade passat bättre som sista (kapitlena är uppdelade efter från vems synvinkel man ser det ur, vilket betyder att flera kapitel kan utspela sig ungefär samtidigt). Jag är fortfarande väääldigt sugen på att läsa nästa del, A Clash of Kings, men slutet hade kunnat gjorts mindre... avhugget.

I övrigt tycker jag verkligen att HBO har gjort ett bra jobb. Kanske är jag influerad av att jag såg tv-serien först, och läste boken sedan, men det kändes ändå väldigt bra. De ändringar de hade gjort var ganska små, och kändes helt okej (bortsett, kanske, från att de har höjt åldern på alla Neds barn. Rejält. Robb ska vara 14, han ser ut att vara 25, minst. Men, som sagt, det fungerar ändå.). HBO har även spice-at upp det lite genom att slänga in lite mer sex än i boken, men det förväntade jag mig nästan (de gjorde True Blood, heeellooooooooo?), och ärligt talat var det knappast något som störde. Det lilla som fanns i boken var dessutom rätt torrt, så HBO förbättrade det snarare, haha.

Det jag faller för mest, i såväl boken som tv-serialiseringen, är karaktärerna. Mer specifikt, Tyrion Lannister, son till den av de stora familjerna som Ned litar på minst, men inte vilken son som helst. Han är dvärg. Han har självironi och svart humor. Han är episk. Nej, verkligen, han måste vara den mest underbara karaktären i hela A Song of Ice and Fire (som hela bok-serien heter, för övrigt). Han är så långt ifrån "god" man kan blir (okej, kanske inte) men trots sina moraliska brister och opålitliga leenden kan man inte göra annat än att avguda honom. Med tanke på att klockan är två (på natten) när jag skriver det här kommer jag inte på något bra sätt att beskriva honom (jag skyller på det i alla fall), men läs den, se den, så kommer ni förstå vad jag menar!!!

Slutgiltig bedömning av boken: helt klart värt läsningen, även om de dryga 800 sidorna blev lite sega ibland. Lite förvirrande, men allt i allt en bra grund för en mycket spännande serie!

Slutgiltig bedömning av tv-serien: ge mig meeeer! (Och släng in några snygga killar när ni ändå är igång, va? Hör ni det, HBO? Jag saknar hotties!)