Jag fortsätter med att sluka böcker som en riktig bokslukare, och nu lyckats beta av ännu en av de sammanlagda 10 biblioteksböcker som lånades hem. Denna gång var det den otroligt dåliga boken Lilla Darling har jag nu lyckats tvinga mig igenom. Den är skriven av författaren Johanna Nilsson, en författare som är helt okänd för mig, och efter denna bok är jag långt ifrån en beundrare av hennes verk.
Lilla Darling handlar om Jerry, eller Jeremia som han egentligen heter, en 15-årig kille som går i 9:an på gymnasiet. Han är en kille som har en massa känslor men passar in i båda stora gängen i stan, han är ganska tystlåten och totalt besatt av Lilla Darling, den, enligt honom, mest perfekta tjejen i hela världen. Annars förutom Lilla Darling är Annie, hans 5 år gamla lillasyster, den viktigaste i hans liv.
Vi kan börja med att gå igenom varför jag ogillar denna bok så mycket. Först så är hela typsnittet och sättet boken är skriven på så otroligt oprofessionellt. Hon använder till exempel talstreck istället för citationstecken (som enligt mig är mycket bättre och ger texten ett mer professionellt intryck), men det jobbigaste med sättet hon använde talstrecken var att det inte framgick tydligt vem som sade vad, läsaren fick helt enkelt gissa vem som sade vad i de flesta konversationer. Men inte nog med det nej, Johanna Nilsson har inte den blekaste aning om hur livet för en 15-åring se ut. Inte fan är en 15-årig kille som är väldigt känslosam och ibland ganska tystlåten, och som dessutom ringar in ögonen med kajal, en kille som kommer bli accepterad av andra i hans ålder. Boken är skriven med en sorts naivitet om att allt tillslut blir bra och att alla gillar alla i slutändan. Jag är i vanliga fall en människa som är idealistisk och tycker att tanken om att världen och människorna tillslut är goda ändå är väldigt fin, precis som jag tycker att människor som Jeremia är fina. Men någonstans måste ändå realisten inom varje människa få tala. Barn och ungdomar är ofta väldigt grymma och elaka mot varandra. Människor som sticker ut på något sätt, är för tysta, för känslosamma eller för öppna kommer att bli nertrampade, och för att inte tala om mobbade, väldigt fort.
Nej, Johanna Nilsson, läs på din läxa bättre till nästa gång. Även om jag skulle vilja hålla med om att världen är god och fin och fylld av goda människor, så inser jag ändå att verkligheten inte är sådan, speciellt inte i en nionde klass fylld med 15-åringar som i verkligheten försöker visa sig tuffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar