Tänk dig en ganska så vanlig deckare med mordgåta som, naturligtvis, på något sätt lyckas bli personlig för huvudkaraktären... och sen smäller du ihop den deckaren med typ Harry Potter. Av två skäl: huvudkaraktären i Jim Butchers Storm Front heter Harry Dresden. Harry. Och han är (trumvirvel...) trollkarl! Förvirring? Ja. Men ganska snart slutar man tänka på det (och istället blandar jag ihop Mr. Dresden med the Doctor. Jag tror jag kollar på för mycket Doctor Who...).
Hursomhelst, Harry Dresden är alltså trollkarl, och han är i princip den enda trollkarlen som valt att inte dölja det från omvärlden: kollar man i telefonkatalogen står han under "Wizard" som en kille som hittar borttappade saker etc. Dresdens problem är att ingen någonsin kontaktar honom (förutom busringare etc.), och han är därmed i lite av en ekonomisk knipa. Men helt plötsligt dyker flera tillfällen upp: en kvinna ringer honom om sin försvunna make, Karrin Murphy från polisen ber om hjälp i ett svårt mordfall och dessutom blir han kontaktad av Chicagos kriminelle ledare Johnny Marcone, med order om att inte lägga näsan i blöt, så att säga. Dresden ger naturligtvis blanka fan i Marcone, för ganska snart går det upp för honom att mördaren inte kan ha använt sig av vanliga metoder - han måste vara trollkarl. Dessutom verkar trollkarlen i fråga börja upptäcka att Dresden är honom på spåren, och då måste han också undanröjas...
Storm Front är skriven med en rejäl nypa (kanske till och med en helt deciliter!) självironi, i jag-form riktat direkt till läsaren. Jim Butcher introducerar en sakta men säkert till magins värld mitt i Chicago, utan att göra det överdrivet fantastiskt. Han beskriver det väldigt matter-of-factly och som om det vore det mest naturliga i hela världen. Och jag gillar! Man måste nog tycka om deckare åtminstone lite för att uppskatta den här, men gör man det, och gillar fantasy, då är den riktigt bra! Framför allt känns den som en bra "första bok" i en serie, och serie är det... hittills har det kommit ut tretton böcker i serien (tror jag). Slutet kändes dock väldigt avrundande, vilket gjorde mig lite orolig. Det kändes helt enkelt som att författaren tog avsked från de flesta av karaktärerna redan nu, men han kanske inte hade planerat så många böcker från början? Jag ser i varje fall fram emot att läsa fortsättningarna, för jag hoppas att de ska lyckas spinna vidare på historien och utveckla Butchers verkligt magiska värld ännu mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar