Wintergirls

Det har tagit mig flera timmar för mig att försöka samla mina tankar om Laurie Halse Andersons bok Wintergirls. Jag läste ut den tidigare idag och har sedan dess endast haft den boken i huvudet. Det är en sådan bok, en sådan bok som gör ett ordentligt intryck på dig, som får dig att gå runt och tänka på den i flera dagar efteråt. Jag har en speciell lista i mitt huvud med böcker som denna, böcker som jag (i brist på ett bättre ord) helt enkelt älskar. Böckerna på denna lista är inte som Harry Potter böckerna (de har för övrigt en egen lista för sig själva), de är inte heller som någon Scott Westerfeld bok. Det är inte så att jag inte älskar Scott Westerfelds böcker eller Harry Potter för den delen, det gör jag, otroligt mycket, men det är en annan sorts lista, en lista av böcker som får mig att känna på ett alldeles speciellt sätt och böcker som gör stora avtryck i mitt hjärta. På denna lista ingår böcker som 13 Reasons Why av Jay Asher, North of Beautiful av Justina Chen Headly och The Book Theif av Markus Zusak. Det är böcker som jag helt enkelt älskar och som jag kan läsa om och om och om igen, men som ändå är speciella från t.ex. Harry Potter böckerna. Det är på något sätt väldigt svårt att förklara, men böcker som Wintergirls har en speciell plats i mitt hjärta. Vi kan säga såhär, jag låg uppe till mitt i natten och läste den, jag grät floder med tårar och jag helt ignorerade mitt liv under en dag för det kändes inte viktigt längre. Så bra är denna bok för mig.

Kort för er som inte vet vad den handlar om, så handlar den om Lia. Lia har en ätstörning, hon har anorexia. Sex år innan har hon och den dåvarande bästa kompisen Cassie svurit en ed, om att bli de smalaste tjejerna på hela skolan. Detta är vad som utvecklar de båda flickornas ätstörningar, Lia med anorexia och Cassie med bulimi. Men sex månader innan boken börjar utspela sig hamnar tjejerna i bråk med varandra och slutar helt enkelt att träffas. Sex månader senare hittas Cassie död, ensam i ett motellrum. Detta triggar Lia och hon börjar falla neråt och hennes ätstörningsproblem förvärras.

Boken är skriven på ett mycket speciellt sätt. Där är meningar som är överstrukna, som ger effekten av att det är någonting som bara råkade komma ut ur Lias tankar, men något som hon försöker att inte tänka. Där är även ett konstant räknande av kalorier vid varje matbit som Lia tvingar i sig, och ett otroligt fokus på Lias vikt. Jag, personligen älskade den ovanliga stilen och sättet boken är skriven på, med utstrukna meningar och det konstanta räknandet av kalorier, det gör boken mer levande och Lias kamp om sig själv mer verklig och påträngande.

Som jag nämnde i början så är det en fantastiskt underbar bok som har förtjänat en speciell plats i mitt hjärta. (Nu måste jag bara köpa den själv så jag kan läsa om den när jag vill utan att behöva låna om den på biblioteket. Jag MÅSTE helt enkelt ha denna bok!)

Jag kan ju även nämna att jag nu har totalförälskat mig i Laurie Halse Andersons böcker efter att ha läst två fantastiska böcker av henne, så ni kan nog vänta er fler böcker av henne snart.