Inga ursäkter

Precis, det finns inga ursäkter för att jag inte har bloggat på evigheter. Men här kommer det, ett mycket efterlängtat inlägg om vad jag läst på min resa.

 Nu medans jag har varit borta och inte har haft tid att skriva så har jag hunnit läsa ut två böcker som nu kommer här. Den första är One day av David Nicholls och den andra Gone av Michael Grant. Två väldigt olika böcker.

One day är historien om Dexter Och Emma. Emma Och Dexter. Em och Dex. Dex och Em. Inledningsvis får läsaren läsa om hur de spenderar en natt tillsammans efter att de har tagit examen från universitetet, året är 1988. Boken följer sedan på vad som händer med dessa två människor på samma dag de efterkommande 20 åren. Det är verkligen en brutalt ärlig bok som ger ett porträtt av två människors liv utan att försköna och få det att låta som en typisk ”fairytale”.

Jag skulle säga att det är en bra bok men även väldigt frustrerande och långsam. Nicholls skriver flera gånger om saker som ska hända dagen därpå, något läsaren inte alltid får veta hur det gick med det, vilket jag upplever som väldigt frustrerande samtidigt som det är oerhört fascinerande. Den blir även vid vissa tillfällen långsamma och förutsägbara, speciellt när någon av Em eller Dex går in i ett vardagsmönster som håller i sig.

Överlag är det dock en bra bok men inte en som jag skulle rekommenderat för yngre människor och människor i min ålder. Det är mera en typisk bok för människor som varit igenom flera stadier av livet, människor som är 35 eller äldre. Det var inte så att jag inte kunde finna nöje i boken, det är mer det att jag förstår mer och sympatiserar mer med stadiet de befinner sig i ibörjan av boken än i slutet. 

Nu till den andra boken jag läste ut under min vistelse i USA, Gone av Michael Grant. En, vad som till en början verkar vara, en vanlig dag i den liten kaliforniska kuststaden Perdidio Beach försvinner alla människor över 15 år gamla plötsligt. Det är inte så att de tonar bort långsamt nej, de bara försvinner, ena sekunden där, andra inte. Poof och de är borta. I denna nya värld som växer fram styrd av barn, bebodd av barn, finns det ett antal människor med olika förmågor. Mutationer som gör det möjligt för dem att utföra olika krafter, någon kan spruta eld ur händerna, en annan ljus och ytterligare en annan kan flytta objekt utan att röra dem. En ny världsordning börjar långsamt växa framåt och allt med den är inte positivt, grupper bildas, sidor väljs och kamper utkämpas.

Jag tyckte att det var en fantastisk nagelbitarbok som man bara inte kunde lägga ifrån sig. Det kan nämnas att jag spenderade i princip hela 10 timmar på flygplats/flygplan med att läsa denna bok vilket resulterade i att jag inte sov på ca 36 timmar och det var fullständigt värt det.

Nu ska jag bara köpa fortsättningarna på Gone som redan finns utkomna; Hunger, Lies, and Plauge. Sen blir det nog ett otåligt väntande på de två andra fortsättningarna som ska komma ut, Fear and Light.

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och ni kan nog vänta er ännu ett långt till om en vecka, då jag kommit tillbaka från Berlin.