Min första Murakami

Det ska sägas med en gång, att Norwegian Wood, som jag precis har läst, inte lämnar någon lycklig eftersmak. Eller gör den det? Som så mycket annat i Haruki Murakamis bok känns det som att jag ständigt känner två totalt motsatta känslor på samma gång.
   Historien är i korta drag en olycklig kärleksberättelse, den handlar om Toru Watanabe, vars bästa, och i princip ända, vän begår självmord och lämnar efter sig ett stort hålrum. En tid senare stöter Toru ihop med vännens flickvän, Naoko, som han faller för, tungt som en sten. Han har träffat henne många gånger innan, men det är först nu det klickar. Naoko är dock extremt bräcklig och hamnar snart på ett slags sjukhus, och hennes och Torus relation fortsätter efter det främst via brev. Men samtidigt träffar han en annan tjej, den ytterst livliga och rättframma Midori, som trots att hon har pojkvän visar stort intresse för Toru.
   Detta kan låta som att det ska utvecklas till ett dramatiskt triangeldrama, men det gör det verkligen inte. Det känns irriterande att använda samma ord som står på baksidan av boken, men "intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull" summerar väldigt bra de 382 sidorna. Alla tre, Toru, Naoko och Midori, försöker hela tiden vara förstående och öppna med sina känslor. Midori känner till Naoko och accepterar det, Naoko vet att Toru har sex med andra och accepterar det, Toru vet att Naoko aldrig riktigt kommer älska honom men accepterar det ändå. Frustration infinner sig i min lilla hjärna. Ibland blir jag så irriterad på dem! När de faktiskt pratar med varandra är det okej, men när Toru bara sitter ensam på sitt rum och dricker whisky och tänker monotona tankar, då får jag nästan nog. Man blir rent apatisk!
   Det är också mycket sex, och alla tycks vara väldigt öppna när de talar om sex. Förvisso är den japanska kulturen extremt annorlunda just när det gäller erotik, det finns hur många porrtidningar och porrbiografer som helst, men samtidigt är det verkligen inget man talar om. Det känner jag redan till, men det som just gör mig lite förvånad är att här talar alla om det. Kanske bara jag, men det känns som att de bryter lite mot den japanska normen? (Fast jag är ju bara en svensk, så jag ska inte säga så mycket...)
   Allt som allt vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om Norwegian Wood. Ibland gillar jag den, ibland inte. Så jag kommer nog fortsätta att läsa några Murakami, för att se vad jag tycker om de andra böckerna. Fågeln som vrider upp världen, kanske?