Läslusten sinar...

Något är fel på mig. Min bokslukarperiod, som har pågått sedan någon gång i december, tycks sjunga på sista versen. Åtminstone för den här gången. Jag har suttit med Red Seas Under Red Skies i säkert... tre veckor, minst, och nu har jag, efter faktisk ansträngning, lyckats läsa över halva boken... Misstolka mig inte, Scott Lynch är förvisso kanske inte fullt lika bra som i The Lies of Locke Lamora, men han är fortfarande jäkligt bra. Det är bara det att jag har haft så mycket annat jag gärna velat göra (och då har jag ändå haft lov den här veckan). Min plan var att ha läst ut både Scott Lynch såväl som Jonathan Troppers två böcker, How to Talk to a Widower och Everything Changes, som vi ändå har hemma från biblioteket. Men så blir nog inte fallet. Nåja, nog om mina läsproblem.

Red Seas Under Red Skies, då. Vad tycker jag egentligen? Tja... (liten spoilervarning här, men jag ska försöka att inte avslöja allt för mycket...) Om jag ska vara ärlig så saknar jag för många karaktärer från den första boken. Det är absolut inget fel på storyn, den är fartfylld och med många svängar, som tidigare. Men jag saknar Bug. Jag saknar Calo och Galdo. Capa Barsavi. Don och Doña Salvara. Father Chains. The Grey King är rätt skön att vara av med, men de förbannade Bondsmagi från Karthain är ändå kvar, så irriterande karaktärer slipper jag inte. För att inte tala om de NYA irriterande karaktärerna. Typ the Archon. Hur som helst känns det i alla fall som att det är lite för mycket nytt, lite för lite kvar av det gamla. I början var det okej, då Locke och Jean ändå fortsatte i the Gentlemen Bastards anda, och planerade sin nya kupper. Men sen kommer den jävla Archon och förstör allt, skickar ut dem till havs! Hallå! De är ju redan mitt uppe i saker och ting! Och samtidigt hålls man som under pistolhot kvar vid boken, för prologen avslöjade efter bara några sidor en fruktansvärd vändning. Frågan är bara... Hur kan det hända? Varför? Hur kan Jean vända sig mot Locke!? (Sneaky som jag är har jag dock tjuvtittat lite längre fram i boken, och på sista sidan är de fortfarande vid varandras sidor, så det ska nog ordna sig...) Så det blir bara att fortsätta läsa. Härda ut min period av icke-läslust.