Torchwood: Children of Earth

Vissa människor biter på naglarna när de är nervösa, andra tuggar på kinden eller läppen. Jag river på huden kring naglarna (en väldigt dum idé, don't try it at home. Or anywhere else, for that matter.). När jag kollade på vissa Doctor Who-avsnitt fick jag rätt såriga fingrar, ändå var det ingenting jämfört med vad jag fick av tredje säsongen av Torchwood, Children of Earth.

   CoE är en kortare säsong på bara fem avsnitt som från början sändes under en vecka, eller mer specifikt fem dagar, och avsnitten är döpta efter dagarna, Day One, Two, Three, Four, Five. Redan från första avsnittet begriper man att shit is going DOWN. Det hela börjar med att alla barn, i samma stund, över hela världen stannar. Bara rakt upp och ner stannar upp i det de håller på med. Någon minut senare fortsätter de som om inget hade hänt. Nästa gång det händer står de inte bara stilla, de säger även, helt unisont, på engelska We are coming. Nästa gång är det We are coming. Back.
   Det är dock inte bara barnen som säger det, det är även en enda vuxen man som liksom ungarna stannar upp. Dessutom verkar brittiska regeringen vara ute efter att förgöra Torchwood. Alltihop leder till fem spännande timmar med Captain Jack, Gwen, Ianto och Rhys, där man får reda på mer och Jacks historia och Ianto familj, och som ledde till att jag förgjorde mina fingrar. Yay.
   CoE är inte lätt att kolla på, under de tre första dagarna för att man så desperat vill veta vad i helvete det är som pågår, de två sista dagarna för att man gråter floder och för att man, trots att det är ett svårt moraliskt dilemma som bestämmer Jordens öde, hatar Jack. Lite. (Även om det är omöjligt att hata honom en längre stund...)