Nu ska jag göra ett försök på att skriva om Harry Potter-veckan och premiären, efter att i dagar nu ha varit utan ord för att kunna förklara. Jag har inte kunnat få ut alla känslor som snurrar runt inom mig ner i ord. Det känns lite som om det inte finns ord som kan beskriva hur jag känner nu när slutet har kommit. Jag sitter just nu och knarkar Wrock (wizardrock, googla det om du inte vet var det är) musik och tittar på alldeles för många youtube-klipp om Harry Potter. Detta är inte bra för mig.
I alla fall, jag hann inte läsa ut böckerna på en vecka, det kom för många saker emellan. Jag var dock nästan klar med sjuan innan jag tog bussen till premiären. Jag kunde klämt de sista sidorna med, men valde att inte göra det. Så de läste jag ut, mitt i natten, när jag kom hem efter premiären.
Så till premiären (INNEHÅLLER SPOILERS (men seriöst, har ni inte läst böckerna och vet vad som ska hända, får ni nästan skylla er själva)).
Jag tyckte överlag att de hade gjort filmen superbra. Jag satt i min stol i bion helt spänd på att få se hur de gjort filmen. Reklamen rullar och filmen börjar, och ja, jag kan erkänna att vid denna tidpunkt var jag väldigt nära på att börja gråta (det är sista gången jag ser början på en Harry Potter film igen, det kan få vem som helst att börja gråta), filmen fortsätter och jag märker hur fast jag är i den från första början. Efteråt kändes det som om två timmar gått lika snabbt som 10 minuter. Jag kan också meddela att igenom halva filmen satt jag storgråtandes, och jag var definitivt inte den enda, runt i hela salongen hörde man hur människor satt och storgrät. Det var faktiskt ganska roligt i sig, i scenen då Fred dör, hör man hur nästan hela biosalongen börjar storgråta, och det bara fortsätter, för man hann knappt torka tårarna innan det var dags för The Prince’s Tale. (Vid detta laget borde jag skriva något om Snape, men eftersom jag inte hittar några bra ord så använder jag de av J.K Rowling själv skrev om Snape. ”He was probably the bravest man I knew.”) Slutet kom och jag, så som många gissar jag, var glada över hur bra de gjorde filmen, men samtidigt helt förtvivlade över det faktum att det faktiskt nu är över.
Där var dock en liten detalj som jag inte gillade att de hade tagit bort i filmen, Percy. De visade inte hur Percy kom tillbaka och återförenades med sin familj. De visade inte heller hur, när Fred dör, gör han det när han kämpar sida vid sida med sin bror, Percy, och hur förstörd Percy blir över Freds död.
Men som sagt, fortfarande en väldigt bra film som faktiskt gjorde ganska mycket rättvisa till boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar