Hazels föräldrar är hursomhelst oroliga för henne. Inte bara för det uppenbara, hennes hälsa, utan snarare det faktum att hon aldrig träffar någon, utan mest ligger på sitt rum och läser böcker. Därmed tvingar hennes mamma henne till att gå på stödgruppsträffar i en kyrka, och under en sådan träff träffar Hazel Grace Augustus Waters.
Augustus Waters har haft cancer men är nu frisk. Augustus Waters är en riktig charmör. Augustus Waters lyckas med att få Hazel Grace att följa med honom hem efter första gången de träffas. (Och nej, inte på något weird perverst sätt, utan på ett positivt sätt.) Detta är början av John Greens senaste bok The Fault in Our Stars, och början på en fantastisk resa mellan två människor. Som bland annat innehåller Jesu Bokstavliga Hjärta* och Amsterdam.
Okej. Var börjar jag. Kan jag börja med namnen? Får jag berätta för er hur mycket jag älskar namnen Augustus Waters och Hazel Grace??? De är så fina!! Och de passar så förbannat bra!!! Och så älskar jag karaktärerna!!!!
Okej, andas.
Jag vet att många swoonar i allmänhet över Augustus, men jag måste faktiskt säga att det är inte han som är fantastisk, utan det är han och Hazel tillsammans som bildar någon slags underbar kombination av karaktärer. Hazel är på många sätt sarkastisk, introvert och inte särskilt positiv, men med Augustus, som är charmig, säger och gör exakt det han känner för (eftersom att livet är för kort för att slösa bort det på annat), och är allmänt spontan, lever hon upp och tillsammans är de så. Så. Fina. Det är svårt att beskriva, men läs så förstår ni!
Det som gör boken är dock John Greens sätt att skriva. (Naturligtvis, det är ju han som hittat på allt.) Han ger Hazel en stark, ärlig och rättfram röst, vilket gör att trots att detta är en cancer-bok är den inte gjord av sentimentalt skräp (ursäkta.). Ja, jag gråter när jag läser den. Men jag skrattar väldigt mycket också. Hazels och Augustus konversationer får mig verkligen att skratta högt på bussen, och observera då att det är två cancer-barn som pratar! Hazel är sjuk, men hon har också lärt sig att hennes cancer är en del av henne. Hon kan inte ändra på det. Och därför har hon inte en gråtmild, heroisk cancer-kämpe, utan en helt vanlig tjej. Som har fått växa upp lite snabbare än andra, bara.
Min poäng är i alla fall att John Green får fram hennes känslor så bra, och att det är en förbannat rolig bok, trots allt. Överallt finns det humor, som förvisso kan vara rätt mörk, men det är ändå humor.
Ytterligare en sak med John Green i den här boken... är att han skriver som han pratar. Alla som har sett hans videos på vlogbrothers vet att han är ganska... tja, han kan helt enkelt vara lite jobbig när han pratar. Han pratar väldigt högt. Och fort. Och med en barnslig entusiasm som är rätt gullig, men för mycket ibland. Och han skriver precis som han pratar. Som tur är fungerar det mycket bättre i skrift, eftersom att man kan välja tempot själv då. Och då fungerar det mycket bättre.
Jag lånade The Fault in Our Stars på biblioteket, men efter halva boken beställde jag den från Adlibris. Jag försöker att inte köpa böcker i onödan, framför allt inte till fullpris, men den här var värd det. Jag vill bara läsa om den. Om och om igen. (Vilket jag inte kan, för jag har lånat ut den till en kompis, och mitt köpta ex har inte kommit fram än...)
*Okej, nej, det är Jesu bildliga hjärta, men läs boken så fattar ni :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar