fredag 4 maj 2012

Prom & Prejudice

Jag läste Unga böckers recension av Elizabeth Eulbergs Prom & Prejudice och kände omedelbart att jag var tvungen att läsa den! Så jag skrev genast ett fint litet inköpsförslag till stadsbiblioteket, som duktigt köpte in den till mig. Tjoho!

Prom & Prejudice är, som man nog hör, en nytolkning av Jane Austens klassiker Pride and Prejudice. I denna version är Lizzie Bennet en elev på den extremt fina skolan Longbourn Academy, men som kommit in med hjälp av ett stipendium, och står därmed längst ner på den sociala stegen. De ända som är trevliga mot henne är Jane, hennes rumskamrat, Charlotte, som är en annan stipendieelev, och så Colin, en kille från det närbelägna Pemberley Academy som är schysst eftersom att hon är den enda som orkar lyssna på henne. Jane har nyligen träffat en snygg och härlig kille från Pemberley, Charles, och därmed tvingas Lizzie träffa dennes vän, den buttre Will Darcy.

Det första man måste säga är att idén är alldeles underbar!!! Jag älskar verkligen konceptet här, och för det mesta gör Eulberg det till en helt fantastisk bok. Lizzie har behållit sin personlighet, även om hon tjatar lite väl mycket om allt hon får stå ut med, och författaren har lyckats forma om berättelsen perfekt till modern tid och till en internatskolemiljö. Det är ingen djup bok, men den är lättsam, snabbläst, och allmänt trevlig.

Men... Nu kommer menen... Tyvärr finns det vissa saker som drar ner det hela. Det första är faktiskt längden på boken. Dryga 200 sidor, med luftig, snabbläst text, går ALLDELES för fort att läsa. Man hinner knappt sätta tänderna i den innan det har tagit slut. Jag vill så gärna läsa mer, men jag får det inte! Varför?? Whyyy??? Jag vill juuuu! Det faktum att den är så kort gör dessutom att vi inte hinner lära känna karaktärerna särskilt bra, plus att handlingen går på tok för fort framåt. Nu får jag kanske skylla mig själv lite, för jag sträckläste boken, men även om man gör det ska det ta lite tid innan saker händer! Efter The Fellowship of the Ring bokstavligen svalde jag den här boken hel. Vilket är synd. För jag hann knappt känna smaken.

Nu när jag sagt detta känner jag ändå att jag får påpeka att det är en härlig bok ändå. Men det är lite som amerikansk bröd. Det löses upp i munnen, och ger inget som helst tuggmotstånd. Gott på ett sätt, men inte särskilt mättande.

(När vi ändå pratar om Pride and Prejudice, måste jag passa på och tipsa om The Lizzie Bennet Diaries! Det är ett pågående videoprojekt där de har omtolkat Austens klassiker - i form av en videoblogg! Måste ses!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar