tisdag 14 februari 2012

The Maze Runner

The Maze Runner är en bok som jag haft mina ögon på ett tag och har velat läsa ganska länge. Sen var det så att lagom till jul då jag skulle beställa andra saker på amazon, så slank den ner i korgen också och snart var den här hos mig. Sen var det så att jag hade en massa andra böcker att läsa, så den hamnade som de flesta av mina böcker gör, på en ska-läsa-hylla. Sen för någon vecka sedan var jag riktigt sugen på att läsa något i stil med Gone, The Hunger Games och liknande. Då föll mina ögon på The Maze Runner och snabbare än kvickt var den i mina händer och jag hade börjat sluka den.

The Maze Runner är skriven av James Dashner och handlar om Thomas. Thomas vet ingenting om sig själv. Det enda han vet är att han vaknar upp i en mörk hiss och kommer enbart ihåg sitt eget namn. Det är dock inte så att han inte kommer ihåg att gå eller prata eller liknande, han har bara inget minne av saker som han gjort i sitt liv fram tills han finner sig i en mörk hiss. När hissdörrarna öppnas finner han att han inte är ensam, en grupp med pojkar i tonårsåldern lever ett liv här där han har hamnat, och ingen av de har ett minne av vad som skett innan de vaknade upp i den beckmörka hissen. Det enda de vet är att de bor i en labyrint, var 30 dag kommer där en ny pojke ner med hissen, att portarna in till mitten där de bor i labyrinten stängs varje kväll och öppnas varje morgon, och utanför de går monster som är värre och hemskare än någons värsta mardröm, och de vet att de måste finna en väg ut.

The Maze Runner är en sådan bok som man har ganska höga förväntningar, men som, precis i de flesta dystopiska romaner, är lite i början är lite seg. Dock är det så att när den väl sätter igång, möts ens höga förväntningar, och till och med överträffar de vid sina tillfällen. Man blir som läsare mer och mer indragen i världen som James Dashner har skapat och man kan bara inte sluta läsa, där är för många frågor som är obesvarade för att man ska kunna lägga boken ifrån sig. De nära 400 sidorna av boken flyter förbi fortare än kvickt och helt plötsligt sitter man där med en bok i handen som man läste ut alldeles för snabbt, med den bekanta tomhetskänslan i magen. Sen samtidigt kan man inte sluta vara nyfiken på vad som kommer att hända sen, hur den kommer att fortsätta.

Den har, som insinuerat, fortsättningar; nämligen tvåan, The Scorch Trials och en tredje som kom ut ganska nyligen, som heter The Death Cure.
Det blir nog dags att beställa lite böcker från amazon snart igen. Jag måste läsa fotsättningarna! 

2 kommentarer:

  1. En av de bästa böcker som skrivits! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inget annat än att instämma. :D

      Radera