An Abundance of Katherines

Min första John Green-bok (för jag kommer läsa fler!) fick bli An Abundance of Katherines, en av de som inte direkt brukar beskrivas som den bästa av hans böcker, men naturligtvis ändå bra. Den handlar om Colin, en kille som lyckats med konststycket att ha varit tillsammans med nitton stycken Katherines. Nej, han är faktiskt ingen player, han är ett överbegåvat barn som är på väg att misslyckas med att bli ett geni som vuxen som helt enkelt bara råkat falla för Katherine. Nitton gånger. (In his defence så var de första tio inte särskilt seriösa. Eller det påståendet stämmer nog fram till typ Katherine XV till och med, kommer inte riktigt ihåg.) Nåväl. Colin har precis blivit dumpad, för nittonde gången, av en Katherine, och hans kompis Hassan bestämmer sig för att dra med honom på en road-trip. Det blir naturligtvis inte vad någon av dem tänkt sig, de hamnar i sydstaterna, stöter på Lindsey Lee Wells och blir kvar ett litet tag, samtidigt som Colin försöker göra sig ihågkommen genom att skapa en matematisk formel för hur förhållanden ser ut, och vem som dumpar vem när det väl tar slut.
   An Abundance of Katherines är varken en särskilt spännande eller överraskande bok, men den är mysig. Förhållandevis förutsägbar, och ibland något irriterande med alla anagram, men det är kul att läsa om den socialt något inkompetenta Colin, den lata och live-and-let-live-inställda Hassan, och sydstats-Lindsey som ständigt skiftar i vem hon är. Karaktärerna är härliga, storyn är ganska härlig den också, släng in lite nördighet och du har en perfekt bok att slappna av med, utan att behöva använda allt för stor del av hjärnan (förutom om du själv börjar försöka anagramera eller begripa dig på Colins formler.) Betyget är alltså övervägande positivt, även om det inte är den bästa boken jag läst. Men trevlig, helt enkelt.

(Jag pallade inte skriva en ordentlig recension idag, för jag har fullt upp med projektarbete, that's gymnasiet for you.)