A Great and Terrible Beauty

Varning för små spoilers samt högst osammanhängade tankar.

A Great and Terrible Beauty, första delen i en trilogi av Libba Bray, handlar om Gemma Doyle. Hon är en sextonåring under den viktorianska eran, uppvuxen i Indien tills det att hennes mamma dör då hon skickas till London. Det är bara det att hennes död inte var normal. Det konstigaste av allt var dock att Gemma såg allting, trots att hon inte var där.
   Väl framme i London fortsätter hon se konstiga saker samtidigt som hon dras in i det mest populära gänget på skolan. Långsamt uppdagas det dock att hon är annorlunda och bär på speciella krafter, samt att hennes mamma kanske inte alltid haft rent mjöl i påsen. Typ.
   Jag vill vill vill vill verkligen tycka om Brays roman. Det finns så mycket som är bra. Miljön, det viktorianska London, kan jag aldrig tröttna på, och egentligen tycker jag om de flesta av karaktärerna utom möjligen... Gemma. Jag har lite svårt för att gilla henne. Hon handlar orationellt och gör saker som är orealistiska ibland, och jag känner inte riktigt att jag bryr mig så mycket om henne. (Jag vill dock väldigt gärna att hon ska få till det med Kartik, haha!) Istället är det främst hennes vänner - Felicity, Pippa och Ann - som jag hejar på, samt deras fantastiska lärare Miss Moore (även om hon mycket väl skulle kunna vara en av de "onda"). Problemet tror jag dock ligger hos författaren, för ibland handlar även de andra karaktärerna högst orealistiskt (nu syftar jag främst på Felicity i slutet av boken...) och ändrar sig alldeles för fort.
   Samtidigt finns det dock mycket jag tycker om. Jag älskar växlingarna mellan det propra som alla kvinnor förväntas vara en del av samt hur karaktärerna så starkt bryter mot sitt samhälle. Något av det roligaste var faktiskt när Gemma första gången drömde om den mystiske Kartik (låt oss bara säga att drömmen var sexuell av sitt slag, haha) och hon upptäcker att det kanske inte alls är som alla vuxna säger, att kvinnan inte ska njuta utan bara föda barn, helst söner. Förmodligen min favoritdel!
   Storyn i sig är spännande, men ibland blir jag lite förvirrad. Världen de kommer till får jag aldrig något grepp om, det är mest en massa svammel om hur fantastisk den är, men inte tillräckligt med konkreta saker för att jag ska få en bild i huvudet. Nu är det förvisso en drömlik värld, men ändå. Det kunde gjorts bättre.
   Nu vill jag inte låta som en surpuppa, för jag tyckte ändå om den, och ska definitivt läsa de andra två delarna så småningom (först några böcker ur bokhyllan dock!)