söndag 25 december 2011

Naomi & Ely's No Kiss List

Jag vet att jag har varit väldigt dålig på att blogga på senaste tiden. Ska ändras. Lovar. 

I alla fall så har jag inte slutat läsa, en av de böcker jag läst ut sedan jag senast bloggade, är Naomi & Ely’s no Kiss list som är skriven av Rachel Cohn och David Levithan. De har tidigare samarbetat på böcker som Nick& Norahs infinite playlist (som jag skrev om här).
Naomi & Ely’s no Kiss list är inte mycket olik Nick & Norahs infinite playlist i sättet om hur den är skriven. De handlar definitivt inte om samma saker och där är en massa olikheter mellan de två, men båda är skrivna med samma känslor, snabbhet och spel mellan glädje och ledsamhet.

Naomi & Ely’s no Kiss list handlar om Naomi och Ely, de har bott mitt emot varandra i samma lägenhetskorridor sedan de var små. De är bästa vänner och när de var små var de säkra på att de skulle gifta sig. Det var tills det att Ely ”kom på” att han var gay. Något som ändrade lite i planerna, men som aldrig förstörde Naomi & Ely pakten.  Men för att hålla det intakt och se till att Naomi och Ely alltid kommer vara de skapar de en No Kiss List. För att sätta upp regler för dem som gör att de kommer kunna hålla ihop för alltid. Eller…?

Jag fann Naomi & Ely’s no Kiss list långsammare och lite jobbigare att läsa än Nick & Norahs infinite playlist. Det kan dock mycket väl ha att göra med att jag hade väldigt många böcker hemma från biblioteket och alla skulle in ganska snart. Vilket resulterade i att jag borde läsa mycket men ville att det skulle gå snabbt med. Den är dock fortfarande precis som Nick & Norahs infinite playlist väldigt söt och gullig och väldigt verklig.

Där är dock tillfällen då jag tycker att karaktärerna i boken är ointressanta och jobbiga och alldeles för egocentriska. Det är även vid tillfällen mycket jobbigt att läsa bland annat Naomis delar, eftersom många ord istället har ersatts med en symbol, en väldigt skojig idé, men är sjukt jobbigt att läsa.

Helt klart en bok som är värd att läsa, trots att den är en aningens jobbig. Den är ju trots allt en David Levithan bok. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar