Buffy, Buffy, Buffy

Jag måste erkänna något för er alla nu. Samtidigt som jag skrev NANO så gjorde jag även något annat med. Speciellt framåt slutet av NANO. I stället för att blogga då (vilket jag verkligen borde ha gjort), så tittade jag klart på alla säsongerna av Buffy the Vampire Slayer. Jag minns inte riktigt, men jag tror att jag såg från mitten av säsong 4 till säsong 7. Ja, jag erkänner, jag ignorerade er för att titta på en tv-serie, och jag kan faktiskt inte riktigt känna mig jättedåligt över det. För herregud! Buffy är nog en av de bästa tv-serier som jag sett som jag faktiskt även har sett klart. Jag gick runt i dagar efteråt i en sorts post-Buffy-depression då jag kom hem och blev uppriktigt ledsen över att jag inte fick se mer eller veta mer vad som hände.

Det var tills jag upptäckte säsong 8. Säsong 8 är inte en tv-serie utan en comic-book. Där är 7 volymer med massa små olika avsnitt som fortsätter historien om Buffy. Jag kan ju meddela att när jag hittade att det fanns en säsong 8 så hoppade jag upp och ned i stolen av lycka, med ett stort fånigt leende på läpparna. Genast såg jag till att få dessa volymer i mina händer, tack vara det underbara stadsbiblioteket i Malmö, och satte igång med att läsa dem. Nu är det ju så att jag inte kan spoila eftersom det finns en massa människor som ännu inte upptäckt det underbara med Buffy (*host* Kim *host*). Det jag kan säga i alla fall är när jag bestämde mig för att 1) börja kolla på Buffy och 2) att fortsätta se denna underbara serie, är något jag inte kommer ångra.

Nej, nu ska jag gå och fortsätta och läsa mer Buffy comic-books. Något som jag tycker ni borde göra också.

(och om ni Buffy-nördar undrar, så har jag bara en sak att säga, spuffy. Spuffy. Ingen jädra bangel.)