The Timekeeper av Mitch Albom plockade jag bara upp för att jag var på biblioteket och hade ingen lust att fortsätta läsa Krig och Fred. Jag hade aldrig hört om den förut, men första sidan verkade lovande, och framsidan är vacker.
Den första människan att någonsin mäta tid hette Dor och levde för 6000 år sedan när tid inte var något man brydde sig så värst mycket om, men Dor var nyfiken på hur världen egentligen fungerade. Efter att hans fru dog, klättrade han uppför Babels torn för att nå himlen och kräva mer tid. Babel föll och Dor blev instängd i en grotta där han aldrig skulle åldras, men där han skulle få lyssna på alla som någonsin bad om mer tid, om mindre tid, att klockan skulle stanna eller att den skulle gå fortare. Ju längre tiden gick, desto högre blev kakafonin av röster.
Sarah är en tjej som vill att klockan ska gå snabbare så hon kan umgås med killen hon är kär i. Om hon bara umgås mer med honom, så kommer han också bli lika förälskad i henne, väl? Det är ju så det funkar när man är 14 och är kär för första gången.
Victor är en miljonär som har fått reda på att han har månader kvar att leva. Han bestämmer sig för att frysa ner sin kropp så han kan bli helad i framtiden av mediciner som ännu inte uppfunnits.
Efter 6000 år i grottan blir Dor frisläppt för att hjälpa dessa två människor inse vikten av den tid man får.
Som alltid med Mitch Alboms böcker så ska man lära sig något av dem. Här är tanken att du inte ska ta tid för givet, och leva i nuet. Jag tyckte om den, men den fick mig inte att känna något. Det var en bok att plocka upp när man behöver något lättläst och inte vill tänka. Den fick mig inte att tänka efter, känne efter. Jag känner inte annorlunda om tid efter att jag läst den. Jag kände ingenting för karaktärerna som kändes outvecklade och tvådimentionella. Historien hoppar mellan de tre, och man får små inblickar i deras liv, innan den mot slutet knyts ihop, och jag kände aldrig att jag brydde mig om dem.
Att välja en miljonär som levt ett helt liv, ett bra liv, men som vill leva för alltid och tror att pengar kan köpa allt, och en självmordbenägen fjortonåring som får sitt hjärta krossat för första gången är heller kanske inte de karaktärer jag hade valt. Det finns andra karaktärer som jag hade känt passat bättre i rollen.
Men ibland är det lättläst och underutvecklat man vill ha. Den var fortfarande helt okej läsning, och jag tyckte om den.
Jag är bara inte så vild med Mitch Alboms språk och stil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar