The Catcher in the Rye

Det är nästan jul, lovet börjar snart, men Holden Caulfield har blivit utsparkad från sin skola och har några dagar innan hans föräldrar förväntar sig att han dyker upp. Med sina sparpengar åker han till hemstaden New York och spenderar dagarna runtdragandes på gatorna, med huvudet fullt av tankar. Och det är dessa tankar vi tvingas stå ut med i J. D. Salingers klassiker The Catcher in the Rye.

Negativ? Jag? Psshhh. 

Hrm, ja, som det kanske märks är jag inte alltför glad över den här boken. Den är inte dålig, det vill jag inte säga, men jag har seriösa problem med Holden Cauliflower Caulfield. Och eftersom att hela boken är skriven ur hans perspektiv, i jobbig slangig dialekt, med hans fullkomligt idiotiska smått irriterande tankar, har jag väldigt svårt att uppskatta den. Holden har en tendens att haka upp sig på alla små detaljer, repeterar sig tio gånger om, tror han vet bäst, att han är bättre än alla andra (trots att han, enligt Wikipedia, endast är 16 år), och allmänt hackar ner på alla (utom hans lillasyster Phoebe, som jag faktiskt gillar. Varför kunde vi inte följa henne istället?). Märks det att jag är irriterad?

Det hjälper inte direkt att boken inte riktigt har någon handling. Holden vandrar omkring i New York utan något egentligt mål. Han sover på olika hotell, gnäller, ringer upp gamla bekanta, ja... Lite allt möjligt, men inget leder till något. Jag kan inte direkt påstå att Holden utvecklas, eller når någon slags insikt, och när slutet väl kommer har egentligen inget hänt. Alls. Verkligen.

På ett sätt är den rätt fascinerande, men det krävs att man har ett ordentligt tålamod om man ska stå ut med Holden. Gör man det, kanske man ändå kan gilla den på något sätt. Gick inte för mig dock.

Jag läste den här boken för att jag vill läsa Frank Portmans King Dork, och på något sätt hade jag förstått det som att man borde ha läst The Catcher in the Rye innan. Nu har jag gjort det, och jag hoppas verkligen att King Dork är värd det... För även om detta var en klassiker, hade jag nog klarat mig utan den.