En NaNoad Josefin

Jag har inte skrivit på evigheter, NaNoWriMo kom i vägen. Nu var det någon vecka sedan jag läste ut Charlie and the Chocolate Factory och jag har tänkt skriva mycket fint om den. Bara inte idag.

Det är tredje dagen av NaNo och om man skrivit så många ord man måste per dag för att hinna med alla 50000 på en månad, så ska man vara uppe i dryga 5000 ord nu. Jag är just nu uppe i lite över 9000 och jag skrev runt fyra tusen ord idag. Mitt mål var att klara 10k idag, men just nu kan min hjärna inte längre formulera meningar och jag är trött på att se ord framför mig. Så ni får ursäkta mig att mitt underbara inlägg om Roald Dahl och Charlie and the Chocolate Factory blir lite försenat till nu.

(Detta lilla inlägg tog mig 10 minuter att skriva, för jag använder fel ord, konstruerar konstiga meningar och vet allmänt inte riktigt vad jag gör längre. Så trött är jag på att se, formulera och skriva ord och meningar just nu.) 

Sense and Sensibility

Trots att jag säger mig själv älska Jane Austen hade jag, tills för några veckor sedan, bara läst ett enda av hennes verk, Pride and Prejudice. När då chansen kom att i samband med skolan läsa en klassiker, valde jag att läsa Sense and Sensibility, som, tillsammans med resten av Austens böcker, har stått och stirrat på mig från bokhyllan med otåliga ögon.
   En snabb resumé av handlingen: systrarna Elinor och Marianne Dashwood blir på grund av sin fars bortgång  plötsligt fattiga, och tvingas att tillsammans med sin mor och yngsta syster flytta till en liten stuga tillhörande en vän. Samtidigt tampas de med alla 1800-talstjejers problem: att hitta någon att gifta sig med. Elinor, förnuftet i titeln, blir sakta men säkert förälskad i Edward Ferrars, medan Marianne, "känslan", faller hårt för den charmiga Willoughby. För ingen av dem blir det dock som de förväntat sig, för naturligtvis dyker förhinder upp och hemligheter stiger till ytan.
   Jag var från början hur pepp som helst på att läsa S&S, jag hade ju älskat P&P, BBC's mini-serie av den med Colin Firth (<3) samt filmen baserad på S&S med Kate Winslet, Hugh Grant, Alan Rickman m fl. Men, och detta säger jag med sorg inom mig, blev jag faktiskt lite besviken. Ja, det är självklart att jag gillar den eldiga Marianne och den förnuftiga Elinor, men på något sätt (kanske för att jag sett och älskat filmen så många gånger) så tycker jag inte att boken fångar deras personligheter lika bra som regissören Ang Lee gjorde. Ironiskt nog. Men även om jag jämför den med P&P tycker jag att Austen lyckas betydligt bättre med karaktärerna där. Tempot är också mer raskt (även om det är exceptionellt långsamt med dagens mått), vilket gör att det inte blir lika dryg läsning. Skillnaden är egentligen ganska förståelig, då S&S är Austens första roman och P&P hennes andra - hon utvecklades helt enkelt där emellan. (Det är ju överhuvudtaget ganska vanligt att en författares första bok är något obalanserad jämfört med de senare.)
   Trots denna lilla besvikelse är jag ändå glad att jag läst den, och kanske kommer jag läsa om den en dag när jag inte behöver ha stressen liggandes på mig att jag måste läsa ut den fort som fan. Och kanske kommer jag gilla den mer då. Som det är nu har jag dock ingen tid för sådana filosofiska tankar, utan det är direkt vidare till nästa bok!

Halloween-muffins!

Flämt! Pust! Helt otroligt! Jag har nästan överlevt första delen av höstterminen! Ett jäkla mirakel.
   Jag får inleda här med en ursäkt om min extrema inaktivitet. Helt otroligt hur vår allmänna uppdatering föll som en sten när skolan satte igång. Projektarbete, miljontals prov och andra uppgifter, och till råga på det att jag var tvungen att läsa en bok som jag förvisso ändå skulle läsa, men som är vääääldigt dryg. Och som det kommer en uppdatering om här så småningom. Men inte nu! Nu är det dags för ett sällsynt inlägg om bak!

Snart är det höstlov, och därmed också halloween. Eller allhelgonaafton, som man kanske borde säga på svenska. Men med tanke på att det snarare är den amerikanska versionen jag firar, föredrar jag att säga halloween. Hur som helst. Nu när det närmar sig denna spöklika helg har det blivit min uppgift att hjälpa till att baka otäcka kakor till en kakförsäljning på skolan! Egentligen hade jag gärna bakat den sortens kakor som huvudkaraktärens mamma gör i Babette Coles The Trouble With Mom, en underbar barnbok där mamman gör muffins fyllda med maskar och andra läbbiga saker. Men då hade vi nog inte fått in så mycket pengar (dessutom hade det varit lite klurigt att få till...). Så jag fick nöja mig med muffins som är goda, men som är tillpyntade på ett lite halloween-igt sätt!
   Att söka på "halloween muffins recept" på Google var väldigt effektivt. Genast fick jag upp en bunt roliga recept från Dansukker, som jag gärna hade provat på fler av än bara muffinsen! Men eftersom att jag fortfarande inte har ett liv fick jag nöja mig med en sak.
   Döm om min förvåning när receptet inte bara var bra, muffinsen reste faktiskt på sig! Döbak är dessvärre alltför vanligt när det gäller den typen av kakor (tycker jag), men herre gud vad dessa bara blåstes upp! Och inte föll de ihop (helt) när jag väl tog ut dem! Score! När det gäller frostingen fick jag improvisera lite utefter deras recept, att 1-2 msk vatten skulle räcka till 5 dl florsocker, det såg jag med en gång att det skulle bli klurigt. Sen var det bara lite allmän dekoration, och skåda resultatet!

Snart följer en fin och duktig rapport om Jane Austens Sense and Sensibility. Sen kommer jag dö, för då börjar NaNoWriMo. Yay!

You Against Me

Jenny Downhams nyaste bok, You Against Me handlar om Ellie och Mikey. Mikeys syster har blivit våldtagen av en kille och Mikey gör allt för att hämnas. Ellies bror har blivit anklagad för att ha våldtagit en tjej och hon borde väl göra allt för att försvara honom. När Ellie och Mikey träffas är det som om två världar kolliderar och ingenting blir som det varit.

You Against Me är Jenny Downhams andra bok (den första heter Before I Die) och de båda böckerna har absolut ingen koppling eller något gemensamt med varandra, förutom att de båda rör ungdomar i svåra situationer.

You Against Me är en rafflande bok med massa intriger och snabb fart framåt. Det är verkligen en bok som är hur lätt som helst att sträckläsa, trots att den är 400 sidor lång, så går det jättesnabbt att läsa den. Den är även, precis som hennes tidigare bok, väldigt genomtänkt och fint skriven och får en som läsare att fastna i historien även om det egentligen inte är i genren som man brukar läsa.

Helt enkelt en bra läsning, fylld med både kärlek, lite sorg, lycka och en massa, massa mer. 

(Den har även nyligen kommit ut på svenska under titeln Älskar, hatar.)

Underbara böcker

Nu måste jag bara dela med mig av vad jag fick för underbar present av Kim och en annan kompis, då jag fyllde 18 nyligen. Jag fick tre böcker, två av dem med Shakespeare, dock på svenska, men tryckta 1880. De är helt underbart fina och jag blir fortfarande helt lyrisk så fort jag öppnar dem. Den ena är med Shakespeares dramer och den andra med komedier. De innehåller bland annat pjäser som Romeo och Julia, Hamlet, Othello, Köpmannen i Venedig, Mycket väsen för ingenting och Macbeth.

Det absolut bästa med dessa två böcker är dock ändå språket. Jag tycker och står fast vid att Shakespeare blir bättre på engelska, men gammalt svenskt språk är hur fint som helst. Det lilla jag ännu hunnit läst i dem har jag stöt på ord som qvick, hvad, af, hvarför, qväll och gaf.

Den tredje boken som dessa underbara människor gav mig var en bok med Carl von Linné, innehållande olika verk av honom, så väl som andra. Denna var dock tryckt lite efter de båda samlingsverken med Shakespeare, nämligen 1907.

Så nu är det bara för mig att sätta igång och läsa dessa tre underbara böcker med helt underbart svenskt språk i dem. 

Cirkeln och The Pact

Jag vet, jag vet, jag vet. Nu var det nästan åratal sedan jag skrev om en bok. Det har faktiskt gått ganska långsamt att läsa ut de två böcker som jag faktiskt hunnit läsa ut under de årtalen jag spenderat med att inte blogga. Den första av dem gick dock ganska snabbt, boken Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.  Jag var precis som Kim skrev i sitt inlägg om boken, mycket tveksam till att läsa fantasy på svenska. Den är precis som Kim så fint uttrycker det som ”… svensk”.  

Jag har egentligen inget emot att läsa svenska böcker av svenska författare, men fantasy och sci-fi har en tendens att låta bättre och helt enkelt bli bättre på engelska. Ord som hela tiden används i boken, så som Rådet (med stort R) och Mönstrens bok, låter för mig mycket töntigare än vad det skulle ha gjort på engelska. Det kan dock ha att göra med det faktum att jag är mer van vid liknande ord på engelska. Jag kom ständigt på mig själv med att vilja översätta meningar till engelska i mitt huvud för att få det att låta bättre. Bortsätt från allt detta så är boken ganska spännande och förvånansvärt bra faktiskt (vilket nog mest har att gör med att mina förväntningar på en svensk fantasy bok inte var speciellt höga).  

I alla fall, boken handlar om sex tjejer, Minoo, Vanessa, Rebecka, Anna-Karin, Ida och Linnéa, de har absolut ingenting gemensamt med varandra, tills den natten då de alla sex förs av en mystisk kraft till en övergiven folkpark där de får veta att de är de utvalda till att kämpa mot ondskan.

Boken är, som tidigare nämnt, ganska spännande och väldigt bra faktiskt. Där är dock några små saker man vill att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren ska utveckla vidare i de nästkommande böckerna. Men allt i allt så är det en bra början på en trilogi som har potentialen till att bli episk.

Den andra boken som tog en aningens längre att läsa ut var Jodi Picoults bok The Pact. Anledningen till att den tog så lång tid att läsa ut som den faktiskt gjorde, var en blandning av mycket skola, lång bok och alldeles för lite tid till att läsa, plus det faktum att i ungefär två veckor var jag inte på humör för att läsa en bok som The Pact.

The Pact handlar om två tonåringar, nämligen Christopher Harte och Emily Gold. De har känt varandra sen de båda fördes och deras familjer har bott granne med varandra sedan de båda var mycket små och de växt upp med varandra som syskon. När de sedan har börjat komma in i tonåren har deras relation utvecklats till den av pojk- och flickvän.  En dag händer dock det som inte får hända, sjutton år gammal dör Emily, skjuten av ett vapen som Chris pappa äger, som Chris tagit med till henne och Chris, som är den enda närvarande vid händelsen, står då som misstänkt för mordet på sin flickvän.

Detta är den femte eller sjätte Jodi Picoult bok som jag läser och jag har börjat finna de, eller i alla fall denna, otroligt förutsägbar. Det är därför jag inte har fastnat och velat fortsätta läsa den så mycket som jag velat med de andra, den är helt enkelt för förutsägbar för mig. Redan efter 50 sidor hade jag listat ut i stora drag händelseförloppet genom hela boken, något som lite förstörde de kommande 450 sidorna av läsning. Det är dock inte en dålig bok, definitivt inte, den har en bra historia och är väldigt tänkvärd och en helt OK läsning. Det är säkert en bok som väldigt många människor skulle tycka väldigt mycket om, något som jag till viss det även gör. Men för mig blev kombinationen av att inte riktigt vara helt sugen på att läsa den sortens genre och att jag fann den lite för förutsägbar, fick mig helt enkelt till att tycka att The Pact inte var superbra. 

Skola på gott och ont

Ja, det märks nog ganska tydligt, att sedan september har frekvensen med vilken vi uppdaterar här på bloggen minskat. Det är dessvärre så att många lärare känner att som gymnasieelever med minsta lilla ambition förtjänar vi att inte ha någon fritid. Och utan fritid finns det väldigt lite tid till att läsa. Det är den sorgliga sanningen.
   Men ge inte upp än! För ibland får våra underbara lärare också för sig att vi kanske behöver utbildas litterärt också, som till exempel nu! Såväl i engelska som svenska ska jag nu läsa böcker, och klassiska sådana:

• Jane Austens underbara Sense and Sensibility till engelskan. Här var det fritt val av klassiker, med definitionen att författaren måste vara död. Det var frestande att då välja någon i The Hitchhiker's Guide to the Galaxy-trilogin, eftersom att Douglas Adams (dessvärre) är död. Men på grund av uppföljningsuppgiften, att skriva om en scen till modern tid, fick det bli någon som gick att modernisera, istället för att... föråldra.
• Lite mindre pepp på: August Strindberg. Min kära far har varit på mig de senaste fem-sex åren att jag ska läsa Hemsöborna, och nu får han sin vilja igenom, för alternativet var den betydligt längre Röda rummet, som jag också förstått är tyngre. 

Så även om skolan inte ger oss mycket fritid kanske det blir några sporadiska uppdateringar här! Blir min moderniserade scen av Sense and Sensibility bra kanske jag lägger upp den här...

Något annat som dock kommer förhindra alltför flitigt skrivande är NaNoWriMo, som börjar i november. NaNoWriMo står för National Novel Writing Month, och är en liten "kul grej" som går ut på att man ska skriva en bok på 50 000 ord. På en månad. Thirty days and nights of literary abandon!, som deras slogan lyder. Eftersom att jag inte alls har annat att göra och absolut har tid över har jag lovat Josefin (och mig själv) att delta. Thirty days and nights of abandoning life, skulle jag kalla det. Men det ska nog bli kul! Så i november kan ni nog räkna med att inte höra så mycket om läste böcker, utan om katastrofalt dåliga böcker som håller på att skrivas av oss. Peppa!