torsdag 13 september 2012

Annie on my mind


År 1982 gav Nancy Gardens bok Annie on my mind ut. Den blev då en revolutionär bok och räknas idag som en av de första ungdomsböcker (eller YA-lit) som porträtterade gay-karaktärer på ett positivt sätt. Något som i 1982 inte riktigt hade skett förut i ungdomslitteratur.

Annie on my mind handlar om Liza och Annie. Liza är sjutton år gammal och går på den prestige fyllda privata skolan Foster i Brooklyn Heights. Liza vill bli arkitekt och älskar därför att gå på museer och titta på såväl gammal som ny arkitektur. En dag då hon besöker ett av sina favoritmuseum, träffar hon Annie. Annie är vacker och spännande och har en magisk sångröst. Annie och Liza blir snabbt vänner och spenderar nästan all sin tid med varandra. Men vad händer när deras förhållande utvecklas till något mer än bara vänner?

Annie on my mind är en väldigt söt bok, som fick mig att skratta, gråta och till viss del avsky mäniskor och deras mentaliteter.
Men ytterst är ändå Annie on my mind en riktigt fin bok. Jag kan inte komma på något bättre ord för att beskriva den. Den förskönar inte verkligeten och är stundtals riktigt hemsk men på något sätt förblir den ändå en riktigt fin bok (och inte fin som till utseende fin, utan fin).

Det som slog mig när jag läste boken är att den är satt ca 30 år tillbaka i tiden, och att HBTQ-frågor och homosexualitet inte var något accepterat eller debatterat på samma sätt som det är idag. Men det som ändå chockar mig är att mentaliteten och inställningen hos vissa människor i boken, gällande homosexualitet, är fortfarande desamma, eller liknande som många fortfarande använder idag. Det chockade mig att så lite har hänt gällande mentaliteten hos vissa mäniskor på över ungefär 30 år.
Självklart vet jag fortfarande att väldigt mycket har hänt gällande HBTQ-frågor de senaste 30 åren, men det skrämmer mig ändå att folk är fast i samma gamla konservativa och hatiska mentalitet.

Men tillbaka till Annie on my mind. Det är verkligen en riktigt bra och verkligen fin bok. Det är nog det bästa sättet som jag kan beskriva den på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar