Legend av Marie Lu

För ett tag sedan hörde jag väldigt mycket om Marie Lus Legend. Jag hörde att den skulle vara ännu en fantastisk dystopisk bok, och en dystopiälskare som jag var då bara tvungen att få tag på den. Jag ställde mig i kö till boken på biblioteket och fick efter lite väntan den i mina händer.



Legend handlar om June och Day. June och Day är båda femtonåringar, men där är ungefär var likheterna slutar mellan de två. Day är född in i en fattig familj, June in i en rik. Day är the Republics (the Republic är före detta västkusten av USA) mest efterlysta brottsling. June är deras mest hyllade underbarn och är en av de bästa inom militären i the Republic, som har blivit tränad sen barnsben att fånga den efterlyste Day. Men June har aldrig förr haft en anledning att fånga Day, förrän den dagen hennes bror Metias blir mördad, och Day blir misstänkt för hans mord.

Från den första stunden jag öppnade Legend var den helt fruktansvärt förutsägbar. Jag har aldrig någonsin förr läst en bok som har varit så förutsägbar. Och om man nu inte förstod hur historien skulle utspela sig från början, så hjälpte Marie Lu en genom att, flera sidor i förväg, lägga en inte speciellt subtil förvarning om vad som kommer hända.

Inte nog med att boken är förutsägbar, utan den är också skriven väldigt dåligt. Skillnaden mellan en bra författare och en dålig är att den bra förmedlar en känsla som får läsaren att bry sig om huvudkaraktärerna och deras liv och känslor. Den dåliga skriver känslorna utan att de har någon effekt alls på läsaren. Man bryr sig helt enkelt inte om karaktärerna, för deras personlighet och känslor existerar inte. Marie Lu är enligt denna beskrivning i alla fall i min bok, kategoriserad som en dålig författare; hon har skrivit orden, men där är ingen känsla bakom dem.

Som ni förstår så stör jag mig på väldigt mycket saker i Legend. Den är helt enkelt inte en speciellt bra bok.  Ännu en annan sak som störde mig, var att June skulle vara smart. En av de smartaste i the Republic, men ändå kan hon inte lägga ihop två och två som alla runt henne och som läsare gör på under tre sekunder. De som är beskrivna som smarta är faktiskt egentligen inte speciellt smarta, de är bara fruktansvärt bra på att observera detaljer i krävande situationer. För mig är smarta intelligenta personer, personer som har förståelse, som kan dra samband, som ser världen för den komplexa och komplicerade sak som det faktiskt är. Visst så kan jag inte förvänta mig samma sak av en tonåring som är uppvuxen i en värld (eller stad) där de ständigt kontrollerar vad du ska tänka och liknande. Men fortfarande så blir June i mina ögon inte direkt superintelligent.

Nej, Legend var verkligen inte en bra bok, definitivt inte en bok som jag rekommenderar till någon att läsa över huvudtaget (eller, jo, om man vill läsa ett exempel på en dåligt skriven bok för att man är nyfiken, så är Legend perfekt för en ). Annars är Legend bara slöseri med tid. 

Oh, och där ska tydligen komma ut en andra bok som fortsätter på Legend i början av 2013, den kommer heta Prodigy, och jag tänker i alla fall definitivt inte läsa den.