måndag 25 juni 2012

We need to talk dystopian


Okej, som titeln avslöjar så är det dags för oss alla att ha en öppen diskussion om dystopiska romaner. Jag personligen älskar egentligen dystopiska romaner. Men med den senaste hypen och trenden inom den dystopiska genren har det producerats fruktansvärt mycket dåliga böcker.

Sedan Hunger Games blev så otroligt populär som den blev, har var enda dystopisk roman som har givits ut efter den haft antingen ett love-drama eller love-triangle-drama. Och nu tycker jag det är dags att vi alla sätter ner foten och skriker ett högt kollektivt ”NEEEEEJ!” Det som för mig är det fina i dystopiska romaner är det som fokusen egentligen borde ligga på, KRITIKEN MOT VÅRT SAMHÄLLE. Meningen med dystopiska romaner är att de ska spegla en potentiell framtid över hur vår värld kan utvecklas om vi inte förändrar den. Dystopi är kritik mot vårt samhälle, underbar, fiktiv, skräckscenarior av hur vårt samhälle kan komma att se ut. För mig är dystopier skönlitterära böcker med samhällskritik, och för en samhällsnörd som jag, finns det inget bättre.

Men de nyare dystopiska romanerna som ges ut och blir stora verkar helt ha glömt bort den här delen med samhällskritik. Istället blir man satt i en dystopisk värld, utan omgivningsförklaring till hur var och varför, och det enda hela boken fokuserar på är kärleksdramat mellan två personer. Det är nästan som om det som har gjort dystopin så speciell, samhällskritiken, helt plötsligt har förvunnit.

Jag vet inte vad ni tycker om detta, men jag börjar bli fruktansvärt trött på dystopi, och det är synd, för jag tycker egentligen om det. Men nu vill jag höra era synpunkter, jag vill att ni ska övertala mig om att det fortfarande är värt att läsa dystopiska böcker och jag vill att ni ger er synpunkt på det hela med dystopi, så vad tycker ni? Tycker ni att dystopin har blivit bättre eller sämre? Gillar ni att fokusen i dystopiska böcker förflyttat sig från samhället till kärleksdramer, eller inte? 

8 kommentarer:

  1. Jag håller med till typ googolplex procent! Har själv irriterat mig på detta ett tag. Att skapa en kärlekshistoria och sedan stoppa in den i ett dystopiskt samhälle känns inte som en riktig dystopi. Samtidigt kan dessa böcker också vara bra, men jag blir ofta lurad när jag tror att jag ska läsa en spännande dystopi och istället får en smörig kärlekshistoria. Kanske borde det skapas flera genres inom dystopier? Typ som dystopian romance (okej, det lät hemskt) eller liknande. Så kan vi som vill läsa lite samhällskritik få göra det. Älskar ditt inlägg i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag håller faktiskt lite med om att dela in dystopier i olika genres, typ dystopian romance fast att det låter helt stört hemskt, för då kan man i alla fall undvika det lättare.
      Det känns bra att jag i alla fall inte är ensam om att störa mig lite på det här och tycka att det har gått lite för långt med kärleksdramanen. :)

      Radera
  2. Håller fullständigt med dig. Det finns över lag (inte bara inom dystopi-genren) brist på bra romaner som är befriade från romantiskt trams.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där finns definitivt alldeles för mycket romantiskt trams i alldeles för många böcker. Det finns andra saker att skriva fantastiska böcker om som inte involverar romantik.

      Radera
  3. Jag kan helt hålla med, dystopivärlden blir en kuliss för ett illa dolt Bella/Jakob/Edward-drama (Eller Katniss/Gale/Peeta, det finns så många att välja bland...).

    De böckerna som faktiskt fokuserar på världsbygget och samhällskritiken är de som fastnar (t ex Delirium). Är du sugen på en framtidsdystopi utan kärlek och med svidande samhällskritik kan jag varmt rekommendera The drowned cities, men ha näsdukarna nära :)

    (Diggar Neas förslag på dystopian romance, man vet att en genre håller på att etablera sig rejält när det börjar krävas specialnischer ^^)

    /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska definitivt kolla upp The Drowned Cities. :)
      Men jag kan inte helt hålla med dig om Delirium, den är inte riktigt en dystopi som passar mig, och om du fortsatt läsa tvåan, Pandemonium, så ändras lite saker gällande vissa saker i boken för att mer passa de stereotyper inom den nutida dystopin.
      Men där finns vissa guldkorn där inne bland alla andra dystopier fyllda med triangel draman.

      Radera
  4. Hej, det var trevligt att råka glida in på er fina blogg!

    Jag håller med i sak om att romanserna lätt förstör dystropierna... men jag kunde inte låta bli att ändå attraheras av något i det i Hungergames böckerna. På något sätt är Katniss ständiga förvirring så tätt kopplad till det totalitära systemet klor, hon kan inte känna efter för hon tvingas hit och dit. Samtidigt känns romanserna som författarens enkla flirtande med publiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du tittade förbi och kommenterade. Det uppskattas alltid. :)
      För mig är det ändå nästan OK i Hunger Games, trots att jag verkligen avskyr Peeta. Verkligen avskyr honom! Så tar romansen inte över allt för mycket. Jo, visst spelar den lite för stor roll, men den tar inte över på samma sätt som nyare dystpoiska romaner, som tex. Legend och Delirium.

      Radera