The Hunger Games - filmen

Ja, eftersom att man var och såg den igår kväll antar jag att det är dags för en recension av den (åtminstone utomlands) överhypade Hunger Games-filmen. Jag säger utomlands, för vet ni vad? Det var inte fullt i biosalongen. På smygpremiären. I Malmö. Sveriges tredje största stad.
   Jag är besviken på Malmöborna.

Är jag besviken på filmen då? Hmm... Jag vet inte riktigt. Jag gick in med låga förväntningar, samtidigt som jag desperat hoppades att de inte skulle förstöra allt, och samtidigt som alla trailers trots allt hade fått mig att få gåshud. Så jag har lite svårt att säga mitt helhetsbetyg. Jag kan däremot säga vad som var bra, vad som inte var det, och vad som var fruktansvärt.

Varning för spoilers nu - har ni inte läst böckerna, GÅ OCH GÖR DET.


Vi börjar med de bra sakerna.
   Först och främst har vi Jennifer Lawrence i huvudrollen som Katniss. Nej, hon var inte så perfekt som jag hade hoppats (tycker faktiskt att hon var mer Katniss-ig när hon spelade Ree i Winter's Bone, vilket betyder att hon är fullt kapabel till det, och jag skyller på regissören), men hon var inte heller dålig. Hon var bra, lite lagom stel och obekväm, men ändå vänlig och fantastisk deep down.
   Flera andra skådespelare gjorde riktigt bra insatser, exempelvis Elizabeth Banks som Effie, Lenny Kravitz som Cinna (även om jag inte alls hade tänkt mig honom så), Amandla Steinberg som Rue, ja till och med Liam Hemsworth var okej i rollen som Gale. (Jag kommer till Peeta lite längre ner.) Bäst av allt dock, och detta gjorde fan ta mig hela filmen, var Stanley effing Tucci som Caesar Flickerman.
   Jag. Älskar. Den killen. Hans leenden. Hans awesomeness. Hans, hans, hans.... hela han!!! Herre Gud, han var höjdpunkten med hela filmen. (Kolla på bilden bara. Bäst.)

Vad annars var bra då? Tja, hela the Capitol var ganska episkt (vill såååå gärna vara statist där!!!), häftigt gjort för en film som annars tycks ha sparat in rejält på budgeten. Haymitch hade sina stunder (men var på det hela taget inte tillräckligt packad). Det fanns definitivt spänning lite då och då, men inte i närheten av boken. För let's face it, böckerna kommer alltid var oändligt mycket bättre. Det finns alldeles för mycket som tynger ner och gör filmen bara... medelmåttlig. Till exempel Peeta.
   Peeta är en viktigt roll. Och jag tror inte att Josh Hutcherson är en dålig skådespelare. Men han passar. Inte. Som Peeta. Herregud. När jag såg honom första gången på duken brast jag ut i skratt. Jag kunde inte sluta garva åt honom, han såg så.... löjlig ut. Inte alls Peeta. (Jag ber om ursäkt till folk i närheten av mig i salongen - jag vet att jag säkert förstörde era swoon-moments. Vid flera tillfällen. Sorry.) Och även om han kunde vara okej ibland, funkade han och Lawrence inte alls. Det blev bara jättekonstigt. Värst av allt var grottscenen. Kemi mellan dem? Eh, nej. Lika inerta som glas. (Way to ruin an epic scene...)
   Något annat som var fruktansvärt frustrerande var kameran. Den kunde inte sluta röra på sig. Vem kom på idén om handhållen kamera? Jag kan förstå det i vissa scener, typ när de drar iväg Katniss från Prim och i actionscener, men när hon typ går sakta genom skogen, eller i allmänt normala scener, varför ska kameran skaka som om personen som höll den konstant skuttade?? Man fick ju huvudvärk fem minuter in i filmen!
   Sen kan jag gnälla om detaljer i en evighet, typ Katniss och Peetas dräkter (de som ska brinna), som såg urlöjliga ut (enda gången hon var the girl on fire var när spelskaparna försökte bränna upp henne), de mesiga hallucinationerna efter tracker jacker-sticken (de var ju inte äckliga alls, vad hände med tjejens desintegrerande hand va?), mängden blod och våld generellt (jag förstår att de inte vill ha för mycket, för då blir åldersgränsen så hög, men det här var ju i mesigaste laget), GROTTSCENEN (jag kommer vara pissed på den ett tag), och lite i allmänhet av hur lite de förklarade saker (avoxes, Foxface, hur Katniss spelar kär för att få sponsorer, etc.).
   Ja, jag kan hålla på ett tag, men trots det är jag inte så missnöjd. Den var trots allt spännande (bevis på detta är mina nagelband som är helt sönderrivna), den var fin ibland, och ja... Inte en katastrof. Men jag hoppas de får en bättre budget till nästa film. (Och jag hoppas att Caesat Flickerman och Effie kommer vara med mycket mer. Och att de väljer en riktigt bra skådespelare till Finnick.)

De som inte hade läst böckerna sa dessutom att de tyckte den var förvånansvärt bra, och att de inte hade några problem med att hänga med i vad som hände. Så kanske är det bara att man som bokläsare får fnatt när de inte gör saker som man tänkt sig. Samlat betyg: helt okej.